De som lyder Allsmäktige Gud, Kristus av de sista dagarna, kommer att åtnjuta högre sanningar, ta emot större välsignelser, i sanning leva i ljuset och ta emot sanningen, vägen och livet. Så jag hoppas att alla bröder och systrar som sant tror på Gud försöker undersöka Guds verk i de sista dagarna och återvända inför Guds tron så tidigt som möjligt, och få försörjning, näring och vattnande och leva i Guds ljus för evigt.
Lovsång - Tacka Gud för hans frälsning “Jag är villig att underkasta mig Guds verk”
I
Åh Gud! Jag ber att du ska utföra domsverk i mig,
rena och förändra mig,
och låta mig förstå och lyda din vilja i allt.
Din frälsning av mig rymmer din suveräna kärlek och din vilja.
Din frälsning av mig rymmer din suveräna kärlek och din vilja.
I likhet med hundratals miljoner andra efterföljare till Herren Jesus Kristus håller vi fast vid lagarna och buden i Bibeln, åtnjuter den rikliga nåden från Herren Jesus Kristus och samlas, ber, lovsjunger och tjänar i Herren Jesu Kristi namn – och allt detta gör vi under Herrens omsorg och beskydd. Vi är ofta svaga och ofta starka. Vi tror att alla våra handlingar överensstämmer med Herrens undervisning. Därav följer naturligt att vi också tror att vi vandrar lydnadens väg till den himmelske Faderns vilja.
Guds sextusenåriga förvaltningsplan lider mot sitt slut, och porten till riket har öppnats för alla som söker Guds framträdande. Kära bröder och systrar, vad väntar ni på? Vad är det ni söker? Väntar ni på Guds framträdande? Söker ni efter Guds fotspår? Vilken längtan efter Guds framträdande! Och så svårt det är att finna Guds fotspår! Vad måste vi göra i en tidsålder som denna, i en värld som denna, för att få bevittna den dag då Gud framträder?
När jag kom från Sion var jag efterlängtad av alla ting och när jag återvände till Sion blev jag hälsad av alla människor. När jag kom och gick, hindrades aldrig mina steg av ting som stod i fiendskap till mig och därför framskred mitt verk smidigt. Idag, när jag kommer bland alla varelser, hälsar alla ting mig med tystnad, i djup fruktan över att jag än en gång ska ge mig av och ta ifrån dem deras stöd. Alla ting följer min vägledning, och alla tittar i den riktning som min hand pekar ut.
Vem har förblivit i mitt hem? Vem har stått upp för min skull? Vem har lidit för mig? Vem har gett sitt ord inför mig? Vem har följt mig tills nu utan att – än så länge – ha blivit likgiltig? Varför är alla människor kalla och likgiltiga? Varför har mänskligheten övergett mig? Varför har mänskligheten tröttnat på mig? Varför finns det ingen värme i den mänskliga världen?
Människans uppförande har aldrig vidrört mitt hjärta och det har aldrig heller tyckts mig vara oskattbart. I människans ögon behandlar jag henne alltid mycket strängt, och jag utövar alltid auktoritet över henne. I alla människans handlingar finns det knappt något som utförs för min skull, knappt något som håller måttet inför min blick. Till sist har allt som hör till människan omärkligt smulats sönder inför mig, och först efteråt visar jag mina handlingar tydligt och låter alla känna mig genom sina egna misslyckanden.
Allsmäktige Gud säger: ”Den Allsmäktige förbarmar sig över de människor som lidit djupt. Samtidigt är hans tålamod slut med dessa människor som saknar medvetande, eftersom han har fått vänta allt för länge på att få svar från mänskligheten. Han önskar att söka, att söka ditt hjärta och din ande, för att ge dig vatten och bröd, och för att väcka dig så att du slipper törsta och hungra mer. När du är utmattad och börjar känna något av världens dystra tröstlöshet, var inte vilse, fäll inga tårar. Allsmäktige Gud, Väktaren, kommer alltid att välkomna din ankomst.”
Det är en passande sysselsättning för mänskligheten att ha mina ord som utgångspunkten för sin överlevnad. Människan måste fastställa sin individuella del i varje del av mina ord; att inte göra det vore att be om problem, att söka sin egen undergång. Mänskligheten känner mig inte, och på grund av det är allt hon gör, i stället för att föra sitt liv till mig för att erbjuda det i utbyte, att paradera framför mig med sopor i händerna, och därmed försöka tillfredsställa mig.
Då du är en av personerna i min familj och då du är trofast i mitt rike måste allt du gör uppfylla den standard som jag kräver. Jag begär inte att du inte ska vara mer än ett svävande moln, utan att du ska vara skimrande snö och äga dess substans och än mer dess värde. För jag kom från det heliga landet, inte som lotusblomman som bara har ett namn och ingen substans för den kom från träsket och inte det heliga landet.
I andliga frågor bör du vara känsligt lyhörd; när det gäller mina ord bör du vara grundligt uppmärksam. Du bör ta sikte på det tillstånd där du ser min Ande och mitt köttsliga jag, mina ord och mitt köttsliga jag, som en odelbar helhet, så att hela mänskligheten kommer att kunna tillfredsställa mig i min närvaro. Jag har trampat universum med mina fötter, blickat ut över hela dess vidd, och jag har vandrat i mänsklighetens mitt och smakat den mänskliga erfarenhetens söta, sura, bittra och beska smaker, men människan kände aldrig riktigt igen mig och lade inte heller märke till mig då jag vandrade vida omkring.
Den fråga som vi samlades kring förra gången var Guds helighet. Vilken aspekt av Gud själv rör Guds helighet? Rör den Guds innersta väsen? (Ja.) Vilket är då det ämne som rör Guds väsen i vår gemenskap? Är det Guds helighet? Guds helighet: det är Guds unika väsen. Vilket var det huvudtema som vi samlades kring förra gången? (Insikt rörande Satans ondska.
Förra gången samtalade vi om ett mycket viktigt ämne – ett ämne som människor ofta har diskuterat förut – och det är ett ord som ofta kommer upp när man tror på Gud, och ändå är det ett ord som förefaller både bekant och främmande för människor. Men vad beror det på? Det är ett ord som kommer från människans språk; men bland människorna är dess definition både klar och otydlig. Vilket är detta ord? (Helighet.)
Kristen sång - "Endast ärliga personer har en mänsklig likhet" Guds ord får mig att födas på nytt
I
En gång strävade jag efter rikedom och berömmelse.
Mina principer kastades bort.
Jag försörjde mig på att ljuga.
Mitt samvete var borta,
utan tanke på moral.
Integritet, värdighet,
allt sådant betydde ingenting för mig.
Jag levde för att släcka mina ständigt växande
världsliga passioner: girighet och begär,
och vältrade mig i syndens träsk
med ett tungt och oroligt hjärta.
Jag kunde inte undfly detta oändliga mörker.
Jordiska rikedomar, kortlivade nöjen
kunde inte dölja tomrummet inombords.
Säg mig, varför det är så svårt
att ha integritet i sitt liv?
Vad är det här för slags värld
där människan är så slug?
Säg mig, vem kan rädda mig.
Guds eget verk är den vision som människan måste känna till, för Guds verk kan inte utföras av människan och hon besitter det inte. Verkets tre stadier är Guds förvaltnings helhet och det finns ingen större vision som människan bör känna till. Om människan inte känner till denna mäktiga vision, då är det inte lätt att känna Gud och inte lätt att förstå Guds vilja; den väg som människan vandrar på blir dessutom alltmer mödosam.
Verket med att förvalta mänskligheten är uppdelat i tre stadier, vilket innebär att verket med att frälsa mänskligheten är uppdelat i tre stadier. Dessa tre stadier omfattar inte verket med att skapa världen, utan är snarare de tre stadierna av verket under Lagens Tidsålder, Nådens Tidsålder och Rikets Tidsålder. Verket med att skapa världen var verket med att framställa hela mänskligheten. Det var inte verket med att frälsa mänskligheten och har inget samband med verket med att frälsa mänskligheten.
Efter så mycket brådska och jäkt, så många missräkningar och besvikelser, efter så många glädjeämnen och sorger och med- och motgångar, efter så många oförglömliga år, efter att ha sett årstiderna komma och gå, passerar man de viktiga milstolparna i livet utan att lägga märke till det och med ens befinner man sig i de år då krafterna sinar.
När en människa har gått igenom barndomen och tonårstiden och successivt och oundvikligen når vuxen ålder är hennes nästa steg att helt ta farväl av sin ungdom, säga adjö till sina föräldrar och möta vägen framåt som en självständig vuxen. I det skedet[c] måste hon konfrontera alla de människor, händelser och saker som en vuxen måste möta, konfrontera alla länkar i kedjan av sitt öde. Det är den tredje skärningspunkten som en människa måste passera.
Idag ska vi fortsätta vår gemenskap kring temat ”Gud själv, den unike”. Vi har redan samlats två gånger kring den frågan, första gången rörande Guds auktoritet och andra gången rörande Guds rättfärdiga sinnelag. Har ni vunnit en ny förståelse för Guds identitet, ställning och substans efter att ha lyssnat de båda gångerna? Har dessa insikter hjälpt er att nå en mer faktisk kunskap och visshet om sanningen om Guds existens? Idag har jag för avsikt att utveckla temat ”Guds auktoritet”.
Filippinsk lovsång - Vår Gud är så stor"Hela skapelsen måste hamna under Guds herravälde"
I
Gud skapade alla ting
och därmed får han hela skapelsen
att hamna under hans styre
och underkasta sig hans herravälde.
Han härskar över alla ting
och styr dem i sina händer.
Levande ting, berg,
floder och människan – allt måste hamna under hans styre.
Ting i himlarna och på jorden;
allt måste hamna under hans herravälde.
Allt måste underkasta sig, utan något val.
Detta är Guds förordning och hans auktoritet.
Mänskligheten vinner Guds barmhärtighet och tolerans genom uppriktig ånger
Det som nu följer är bibelberättelsen om ”Guds räddning av Nineve”.
Jona 1:1–2 Nu kom Jehovas ord till Jona, Amittajs son, och de löd: ”Stå upp, bege dig till Nineve, den stora staden, och ropa mot den; ty deras ondska har kommit upp inför mig.”
