Katastrof kommer - hur man kommer in i en fristad

           

  Nu drabbas många länder i världen av turbulens och krig, plågor, jordbävningar, översvämningar, torka, terrorattacker osv. Katastrofer förekommer ofta, vilket påminner om att Herrens profetia i Uppenbarelsen har uppfyllts. Då, om vi vill ha Guds omsorg och vård i katastrofen, måste vi hitta Guds fotspår och hålla jämna steg med Guds arbete för att komma in i fristaden. Hur kan vi hitta Guds fotspår?
Uppenbarelsebokens profetia: ”Den som har ett öra, låt honom höra vad Anden säger till församlingarna” (Uppenbarelseboken 2:7).

Gud säger: ”… eftersom vi söker efter Guds fotspår, måste vi söka efter Guds vilja, efter Guds ord, efter Guds yttranden – för där Guds nya ord finns, där finns Guds röst, och där Guds nya fotspår finns, där finns Guds gärningar. Där Guds uttryck finns, där framträder Gud, och där Gud framträder, där finns sanningen, vägen och livet. … Om ni har en önskan att bevittna Guds framträdande, om ni vill vandra i Guds fotspår, då måste ni först överskrida era egna föreställningar. Ni kan inte begära att Gud ska göra det eller det. Och än mindre skall du sätta honom inom dina egna ramar och anpassa honom till dina egna föreställningar. Istället behöver ni begära hur ni ska söka efter Guds fotspår, hur ni skall ta emot Guds framträdande, och hur ni skall underordna er Guds nya verk; det är vad människan bör göra” (”Guds framträdande har inlett en ny tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”).

Från det kan vi se att om vi vill hitta Guds fotspår, måste vi leta efter Guds yttranden och ta reda på var sanningen uttrycks. När någon vittnar om att han talar ord igen vid sin återkomst, bör vi försöka undersöka om det är Guds röst och om de orden som sägs är sanningar, så att vi kan välkomna Herrens återkomst, följa Lammets fotspår och återvända till Guds tron och gå in i den verkliga ”fristaden”!

Rekommenderad: Evangelium

Kristen sång - Lidande fyller dagarna när man är utan Gud

Kristen sång - Lidande fyller dagarna när man är utan Gud
I När man inte begriper ödet, eller förstår Guds suveränitet, när man egensinnigt trevar sig fram, stapplande och vacklande genom dimman, blir resan för svår, genom dimman, kommer resan att krossa ens hjärta. Lidande fyller dagarna när man är utan Gud. Först när man accepterar Skaparens suveränitet, underkastar sig hans arrangemang och söker vinna ett sant mänskligt liv kommer man successivt att ta sig ur all smärta och allt lidande, skaka av sig all tomhet i livet, skaka av sig all tomhet i livet. II När man inte har någon Gud, när man inte kan se honom, när man inte tydligt kan inse Guds suveränitet, är varje dag bedrövlig och saknar värde och mening. Var man än befinner sig, vilket jobb man än har, leder ens sätt att leva och strävan efter ens mål — när man inte har någon Gud — inte till annat än oändliga smärtor och ett lidande som inte går att lindra. Lidande fyller dagarna när man är utan Gud. Först när man accepterar Skaparens suveränitet, underkastar sig hans arrangemang och söker vinna ett sant mänskligt liv kommer man successivt att ta sig ur all smärta och allt lidande, skaka av sig all tomhet i livet, skaka av sig all tomhet i livet. När människor inser Guds suveränitet över människans öde väljer de smarta att vara medvetna om och acceptera detta och ta farväl av de plågsamma dagarna då de försökte bygga upp ett bra liv helt på egen hand, istället för att fortsätta kämpa mot ödet och sträva efter sina så kallade mål. Lidande fyller dagarna när man är utan Gud. Först när man accepterar Skaparens suveränitet, underkastar sig hans arrangemang och söker vinna ett sant mänskligt liv kommer man successivt att ta sig ur all smärta och allt lidande, skaka av sig all tomhet i livet, skaka av sig all tomhet i livet. ur ”Följ Lammet och sjung nya sånger”

Rekommenderad: Den senaste gospellåten

Vedermödan är över oss: Vad är Guds vilja?

Det “nya coronaviruset” – ord som sätter skräck i människors hjärtan – fick sitt första utbrott i kinesiska Wuhan och har sedan spridit sig över hela klotet. Mängder av människor dör runtom i världen och många fler befinner sig i ett ständigt tillstånd av panik och fruktar att de stora katastroferna är över oss. Ingen vet hur länge den här pandemin kommer att vara eller hur många liv den kommer att kräva. Men de som tror på Gud vet i sitt hjärta att allting händer med Guds tillåtelse och att absolut ingenting kan ske utan den. Så vad är då Guds vilja med att låta denna hemsökelse drabba oss?

Titta bakåt i historien och sök Guds vilja

I Gamla testamentet berättas att invånarna i Sodom var onda, promiskuösa och fördärvade och att staden svämmade över av blodtörst och mordlystnad. Så till den grad att invånarna till och med ville döda änglar. Att vända om var något som aldrig föll dem in, så Gud lät eld regna ner över dem från himlen och förgöra dem allesamman. De som är väl insatta i Bibeln vet emellertid att innan Gud lät katastrofen drabba staden vädjade Abraham till Gud å Sodoms vägnar. Här är ett utdrag från denna berättelse i Bibeln: ”Och Jehova sade: ’Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga i staden ska jag skona hela platsen för deras skull’” (1 Mos 18:26). ”Och han sade: ’Kanske kommer det att finnas tio där.’ Han svarade: ’Jag skall inte förstöra den’” (1 Mos 18:32). De här verserna uppenbarar inte bara Guds rättfärdiga sinnelag utan ger dessutom en aning om Guds stora barmhärtighet och mildhet. Gud skulle ha skonat Sodom om det funnits femtio rättfärdiga människor där, och han skulle ha skonat staden även om det så bara funnits tio rättfärdiga där. Oavsett hur djupt fördärvade och onda människorna var hoppades Gud ändå att de skulle vända om. Det är ett smärtsamt faktum att det inte fanns ens tio rättfärdiga människor i en så stor stad, så till slut hade Gud inget annat val än att förstöra den.

De människor som lever idag i den här världen, som myllrar av frestelser, är ännu värre än invånarna i Sodom den gången för länge sedan. Folk i dag har blivit så extremt fördärvade av Satan: De avgudar ondska och älskar orättfärdighet; jorden översvämmas av våld och otukt och överallt längs huvudgator och i smala gränder ser man karaokebarer, fotmassagesalonger, hotell och dansklubbar. De här ställena är fulla av ondska och promiskuitet. Alla är ytterst depraverade och lever för att äta, dricka, roa sig och frossa i fysiska nöjen. Det finns ingen kärlek mellan människor, utan alla bedrar, slåss och tävlar med varandra om status, berömmelse och rikedom; de lurar och intrigerar mot varandra och råkar till och med i slagsmål över pengar och profit. Hela mänskligheten lever under Satans styre och ingen hyser någon kärlek till det som är positivt, längtar efter ljus eller kommer fram för att ta emot Guds frälsnings nåd. Även troende lever i en kretsgång av synder och syndabekännelser, fullkomligt oförmögna att hålla fast vid Herrens undervisning. De går så långt att de följer världsliga trender och strävar efter köttets nöjen. De kan inte kasta av sig syndens bojor fastän de vet att de lever i synd – deras hjärtan har irrat alltför långt bort från Gud. Har inte hela mänskligheten, som är så ytterligt fördärvad, för länge sedan nått den punkt där den borde ha utplånats?

Gud hoppas att folk kan ångra sig

Katastrofer inträffar, den ena efter den andra, och Guds vilja är att vi ska komma inför honom och ångra oss. Han önskar att alla ska vända om och vill inte att någon ska förgås. För tvåtusen år sedan sa Herren Jesus: ”Omvänd er, för himmelriket är nära” (Matt 3:2). Nu kanske några av er säger: ”de icketroende tror ju inte på Gud, så de kan omöjligt vända om. Men efter att ha kommit till tro på Herren gråter vi ofta bittert inför honom när vi ber. Vi erkänner synderna vi begått och vi gör inget dåligt mer. Vi kan vara toleranta och tålmodiga mot andra. Vi kan ge till välgörenhet och skänka pengar och hjälpa andra, vi kan även ägna all vår tid åt att jobba och slita för Herren och vi sviker inte Herren även om man griper oss och sätter oss i fängelse. Är inte det sann omvändelse? Om vi orubbligt utövar vår tro på det här sättet kommer Herren att beskydda oss och förhindra att vi sveps iväg av katastroferna. Men är det verkligen så? Herren Jesus sa en gång: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som begår synd är syndens slav. Slaven blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid” (Joh 8:34-35). När vi har kommit till tro på Herren kan vi vara ödmjuka och tålmodiga, vi kan hjälpa andra och vi kan göra uppoffringar, offra oss själva, predika evangeliet, vittna om Herren och bete oss väl utåt sett. Men vad vi inte kan förneka är att de fördärvade sinnelag som finns inom oss, sådant som arrogans, egenkärlek, oärlighet, bedräglighet, själviskhet och tarvlighet, inte har tvättats bort och att vi fortfarande kan synda när som helst. Vi vet till exempel mycket väl att Herren kräver att vi ska var ärliga, men eftersom vi styrs av vår själviska, avskyvärda natur kan vi inte låta bli att ljuga och bedra så snart någonting inkräktar på våra personliga intressen; styrda av vår arroganta, egenkära natur försöker vi alltid få andra att göra som vi säger oavsett vad det är, och när de inte gör det blir vi arga och läxar upp dem; och när vi drabbas av olyckor och prövningar klagar vi och lägger skulden på Herren. Det här är bara några få exempel. Våra synder är som ogräs – vi hinner bara klippa av dem så dyker de upp igen. Även om vi gråter bittert varenda dag när vi ber och bekänner våra synder så ändrar vi oss inte. Kan detta vara sann omvändelse? Vem skulle kunna garantera att Gud kommer att beskydda en sådan människa under katastroferna? Sann omvändelse är när en människas sataniska sinnelag renas och förändras, när hon inte längre gör det som är ont, syndar eller sätter sig upp mot Gud. De är när hon verkligen kan underkasta sig Gud och dyrka honom. Sådana människor är de enda som är lämpade att ärva Guds löften och välsignelser och träda in i himmelriket. Precis som det står i Bibeln: ”Så skall ni nu vara heliga, för jag är helig” (3 Mos 11:45). ”Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och komma in genom portarna till staden” (Upp 22:14).

Hur man uppnår sann omvändelse och får Guds beskydd

Hur kan vi uppnå sann omvändelse? Herren Jesus sa en gång: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte ta emot det nu. Men när han, sanningens Ande, kommer, ska han leda er till hela sanningen; för han skall inte tala av sig själv, utan vadhelst han hör skall han tala; och han skall visa er vad som skall ske” (Joh 16:12–13). ”Ty tiden är inne att domen måste börja med Guds hus” (1 Pet 4:17). ”Helga dem genom din sanning: Ditt ord är sanning” (Joh 17:17). Herren profeterade att han skulle komma tillbaka i de sista dagarna, att han skulle uttrycka fler och högre sanningar än i nådens tidsålder och att han skulle genomföra ett steg av verk för att döma och rena människan. Det sker för att vi ska kunna befrias från syndens bojor en gång för alla och bli renade och förvandlade. Eftersom det verk som Herren Jesus utförde i nådens tidsålder var återlösningens verk kunde folk få sina synder förlåtna genom att tro på honom. Men folk blev inte renade från sin syndiga natur. Endast genom att acceptera Herrens dömande verk i de sista dagarna, låta våra fördärvade sinnelag renas och förändras och aldrig mer göra något ont, synda eller sätta oss upp mot Gud, kan vi sägas verkligen ha blivit omvända. Först då kommer vi att få Guds beskydd och överleva katastroferna.

Herren Jesus har redan återvänt. Han är den inkarnerade Allsmäktige Gud. Allsmäktige Gud – de sista dagarnas Kristus – utför domens verk med början i Guds hus med Herren Jesu återlösningsverk som grundval. Allsmäktige Gud säger: ”Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekera hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar … När Gud tar sig an domens verk klarlägger han inte bara människans natur med ett fåtal ord, utan han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast den sortens metoder kan kallas dom, endast genom dom av det slaget kan människan kuvas och grundligt övertygas att underkasta sig under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de hemligheter som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sitt eget fördärvade inre väsen och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket arbetet med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom” (”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”)

För att frälsa oss från våra sataniska sinnelags bojor uttrycker Allsmäktige Gud alla de sanningar som kan rena oss och frälsa oss helt och hållet. Han avslöjar hemligheterna med Guds sextusenåriga förvaltningsverk: han uppenbarar källan till världens ondska, liksom essensen och sanningen om Satans fördärv av människan. Genom att uppleva Guds ords dom ser vi hur djupt vi fördärvats av Satan. Arrogans, egenkärlek, själviskhet, tarvlighet, oärlighet, bedräglighet, girighet och ondska – ingenting vi lever ut har någon likhet med mänsklighet och det får Gud att avsky och hata oss. Samtidigt lär vi känna Guds rättfärdiga sinnelag som inte tolererar några överträdelser. Vi inser att våra sataniska fördärvade sinnelag alltid styr vårt liv, och att om vi inte omsätter sanningen i praktiken kommer Gud förvisso att avsky och förkasta oss. Först då kastar vi oss ner inför Gud och ångrar oss. Vi hatar våra synder och vill leva efter Guds ord. Genom att försaka vårt kött om och om igen och utöva sanningen blir våra fördärvade sinnelag successivt renade och förändrade. Vi gör inte längre uppror mot Gud eller motarbetar honom, utan vi börjar att verkligen underkasta oss Gud och dyrka honom. Sådana människor är de enda som verkligen är omvända och kommer att få Guds beskydd och överleva katastroferna.

Allsmäktige Gud framträdde och inledde sitt verk för 30 år sedan. Evangeliseringsarbetet har spridit sig till vartenda land i världen och de miljoner ord som Allsmäktige Gud uttryckt har för länge sedan publicerats på internet. Dessa ord har översatts till mer än 20 språk; de vittnar och är öppet tillgängliga för hela mänskligheten. I denna ytterst mörka och onda tidsålder framträder de sanningar som uttrycks av de sista dagarnas Kristus som det sanna ljuset, som blixten som flammar från öst till väst. De vittnar för hela mänskligheten: Gud har framträtt och Herren Jesus har kommit tillbaka. Han uttrycker sanningen för att rena och frälsa människan, och enda sättet för människan att uppnå full frälsning är att acceptera Allsmäktige Gud. Men mänskligheten har blivit mycket djupt fördärvad av Satan. Ingen älskar sanningen. Det enda folk vill är att trakta efter syndens nöjen. De är inte villiga att undersöka Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna eller acceptera hans dom och tuktan i de sista dagarna. Tvärtom har folk djupt rotade uppfattningar om Guds verk, och somliga till och med motarbetar och fördömer Guds verk i de sista dagarna. Alla lever i synd utan någon tanke på omvändelse. Få människor längtar efter sanningen eller ljuset. De katastrofer vi ser idag är Guds sista påminnelse, hans sista varning, till mänskligheten. Och ännu mer än så – de är Guds frälsning. Endast genom att komma inför Gud för att omvända oss kan vi få Guds beskydd undan katastroferna.

Lyssna på Guds förmaningar

Allsmäktige Gud säger: ”Alla sorters katastrofer kommer att inträffa, den ena efter den andra; alla länder och alla platser kommer att drabbas av stora olyckor: farsoter, hungersnöd, översvämningar, torka och jordbävningar inträffar överallt. De här katastroferna sker inte bara på en eller två platser, inte heller kommer de att vara över på en eller två dagar, utan tvärtom kommer de att breda ut sig över ett större och större område och bli allt svårare. Under den här tiden kommer alla slags insektsplågor att avlösa varandra och kannibalism är något som kommer att förekomma överallt. Detta är min dom över alla länder och folk” (”Kapitel 65” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”). ”Om mänskligheten vill ha ett gott öde, om ett land vill ha ett gott öde, då behöver människan böja sig inför Gud i tillbedjan, ångra sig och erkänna sina synder inför Gud. Annars kommer människans öde och slutmål oundvikligen att bli katastrofala” (”Gud styr över hela mänsklighetens öde” i ”Ordet framträder i köttet”). ”Mitt slutliga verk är inte bara till för att straffa människan utan också för att ställa i ordning människans slutmål. Dessutom är det för att få erkännande från alla för allt som jag har gjort. Jag vill att varje människa skall se att allt jag har gjort är rätt, och att allt jag har gjort är ett uttryck för mitt sinnelag; det är inte människans gärning, och minst av allt naturens, som har frambringat mänskligheten. Tvärtom är det jag som livnär varje levande varelse i skapelsen. Utan min existens kommer mänskligheten bara att förgås och utsättas för olyckornas gissel. Ingen människa kommer någonsin mer att se den fagra solen och månen eller den gröna världen; mänskligheten skall endast möta den kyliga natten och den ostoppbara dödsskuggans dal. Jag är mänsklighetens enda frälsning. Jag är mänsklighetens enda hopp, och dessutom är jag han som hela mänsklighetens existens vilar på. Utan mig kommer mänskligheten omedelbart att bli helt stillastående. Utan mig kommer mänskligheten att drabbas av katastrofer och bli nedtrampade av alla slags spöken, fastän ingen fäster avseende vid mig. Jag har gjort verk som inte kan göras av någon annan, och mitt enda hopp är att människan kan återbetala mig med några goda gärningar” (”Du bör bereda goda gärningar så det räcker för ditt slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”).

Katastroferna blir värre och värre över hela världen och sprider sig över allt större områden. De som drabbas kan inte fly undan och det känns som om världens undergång snart är över oss. Men vi vet alla att Gud styr över våra öden och alla katastrofer är i hans händer. Vår enda möjlighet att få Guds beskydd undan katastroferna och överleva är om vi kommer inför Gud och omvänder oss och accepterar hans dom och tuktan i de sista dagarna. Vart världen är på väg är något som utvecklas inför våra ögon. När Gud har frälst alla dessa som han kan frälsa kommer han att låta de stora katastroferna förgöra denna onda, orena värld. När den stunden är inne, kommer de som inte har kommit inför Gud att svepas bort av katastroferna under gråt och tandagnisslan.

Redaktörens anmärkning: Nu när du har läst denna artikel, förstår du vad som är Guds vilja med att utlösa katastroferna? Och har du nu funnit vägen till att få Guds skydd från katastroferna? Om du har några ytterligare frågor eller problem är du välkommen att kontakta oss när som helst via chatten eller meddelandefunktionen på vår hemsida och tala med oss.

Rekommenderad: Uppryckandets hemlighet


Katastrofer inträffar ofta, och profetiorna om Herrens ankomst har fullbordats, hur litar vi oss på Gud och tillber Gud när katastrofer kommer? Hur vinner vi tro och kraft som ges av Gud för att undvika katastrofer? Vänligen att klicka på följande länk,👇 vi ska dela och kommunicera med dig.

Kontakta oss

Kontakta oss via Messenger

Inkarnationens hemlighet (3)

När Gud utför sitt arbete kommer han inte för att delta i något byggande eller någon rörelse utan för att fullgöra sin verksamhet. Varje gång han blir kött är det enbart för att utföra en arbetsetapp och starta en ny tidsålder. Nu är rikets tidsålder här, liksom utbildningen för riket. Den här etappen av verket är inte människans verk och den går inte ut på att förädla människan till en viss grad utan enbart på att fullborda en del av Guds verk. Vad han gör är inte människans verk och hans avsikt är inte att uppnå ett visst resultat i förädlandet av henne innan han lämnar jorden; vad han gör är att fullborda sin verksamhet och slutföra det verk som han måste genomföra, vilket är att göra rätt förberedelser för sitt verk på jorden och därigenom bli förhärligad. Den inkarnerade Gudens arbete skiljer sig från det som utförs av de människor som den helige Ande använder. När Gud kommer för att utföra sitt arbete på jorden är han bara intresserad av att fullgöra sin verksamhet. När det gäller allt annat som inte berör hans verksamhet deltar han knappast alls — han till och med blundar för det. Han gör helt enkelt det arbete han måste göra, och minst av allt bryr han sig om det arbete som åligger människan. Det arbete han gör är uteslutande sådant som berör den rådande tidsåldern och den uppgift som han har att fullgöra. Det är som om alla andra frågor ligger utanför hans synkrets. Han rustar sig inte med mer grundläggande kunskap om vad det innebär att leva som en människa bland andra och inte heller lär han sig mer sociala färdigheter eller rustar sig med någonting annat som människan förstår. Allt sådant som en människa bör äga intresserar honom inte alls, utan han gör bara det arbete som är hans plikt. I människans ögon är följaktligen den inkarnerade Guden ofullkomlig i så måtto att han inte ens bryr sig om mycket av det som människan bör äga och inte förstår någonting angående sådana saker. Sådant som allmän livskunskap liksom de regler som styr människors personliga uppträdande och interaktion med andra verkar helt främmande för honom. Men du kan inte ana den minsta antydan till något onormalt hos den inkarnerade Guden. Det vill säga, hans mänsklighet innebär bara att han lever som en vanlig människa och att hans hjärna resonerar normalt och gör det möjligt för honom att skilja mellan rätt och fel. Men han är inte utrustad med någonting mer av allt detta som är sådant som enbart människor (skapade varelser) ska äga. Gud blir kött bara för att utföra sin egen verksamhet. Hans arbete riktar sig till en hel tidsålder, inte till någon enskild person eller plats utan till hela universum. Detta är inriktningen på hans arbete och den princip han följer när han arbetar. Det här kan ingen ändra på, och det finns ingen möjlighet för människan att bli involverad i det. Varje gång Gud blir kött har han med sig den tidsålderns verk och har inte för avsikt att leva jämsides med människan i tjugo, trettio, fyrtio eller än mindre sjuttio eller åttio år för att hon ska förstå honom bättre och få inblick i honom. Det finns inget behov av det! Det skulle inte på något vis fördjupa den kunskap människan har om Guds inneboende sinnelag; tvärtom skulle det bara förstärka hennes föreställningar och befästa hennes föreställningar och tankar. Därför behöver ni allesamman förstå exakt vad den inkarnerade Gudens verk är. Ni kan väl rimligen inte ha undgått att förstå de ord jag talade till er: ”Det är inte för att uppleva en vanlig människas liv som jag har kommit”? Har ni glömt orden: ”Gud kommer inte till jorden för att leva en vanlig människas liv”? Ni förstår inte Guds syfte med att bli kött, och inte heller förstår ni innebörden i: ”Hur skulle Gud kunna komma till jorden med avsikt att erfara en skapad varelses liv?” Gud kommer till jorden uteslutande för att fullborda sitt verk och därför är hans arbete på jorden kortlivat. Han kommer inte till jorden i avsikt att få Guds ande att omvandla hans köttsliga kropp till en övermänniska som ska leda kyrkan. När Gud kommer till jorden är det Ordet som blir kött; men människan vet inget om hans verk och tillskriver honom egenskaper mot hans vilja. Men ni måste alla förstå att Gud är ”Ordet som blivit kött”, inte en köttslig kropp som har förädlats av Guds ande för att tillfälligt spela rollen som Gud. Gud själv är inte resultatet av förädling utan Ordet som blivit kött och idag är han officiellt verksam mitt ibland er alla. Ni vet och medger allesamman att Guds inkarnation är ett faktum, och ni agerar som om ni förstår det. Men ni är oförmögna att begripa någonting, från den inkarnerade Gudens verk till hans inkarnations betydelse och innersta väsen, och ni gör bara som andra och rabblar lätt och ledigt upp ord ur minnet. Tror du att den inkarnerade Guden är sådan som du föreställer dig?

Gud blir kött uteslutande för att leda tidsåldern och sätta igång nytt verk. Det är nödvändigt för er att förstå detta. Det här skiljer sig mycket från människans uppgift, och de båda kan inte nämnas i samma andetag. Människan behöver förädlas och göras fullkomlig under en lång tid innan hon kan användas för att utföra arbete, och den sorts mänsklighet som behövs är av en särskilt hög klass. Inte nog med att människan måste kunna uppehålla känslan av normal mänsklighet, utan dessutom måste hon förstå många av de principer och regler som styr hennes uppträdande i relation till andra. Vidare måste hon förbinda sig att studera ännu mer rörande människans visdom och etiska kunskap. Detta är vad människan måste utrustas med. Så är det emellertid inte för den inkarnerade Guden, för hans arbete varken representerar människan eller är människans verk; tvärtom är det ett direkt uttryck för hans väsen och ett direkt realiserande av det arbete han har att göra. (Naturligtvis utförs hans arbete i rätt tid, inte slentrianmässigt eller slumpartat, och det inleds när det är dags att fullborda hans verksamhet.) Han deltar inte i människans liv eller människans verksamhet, det vill säga, hans mänsklighet är inte försedd med något av detta (men det påverkar inte hans arbete). Han bara utför sin verksamhet när det är dags för honom att göra det; vilken status han än må ha så jobbar han helt enkelt på med det arbete han har att göra. Hans arbete påverkas inte ett dugg av vad människan vet om honom eller har för åsikt om honom. När Jesus bedrev sin verksamhet var det till exempel ingen som visste exakt vem han var, utan han jobbade helt enkelt på i sin gärning. Inget av detta hindrade honom från att göra det arbete han hade att utföra. Därför erkände eller tillkännagav han inte inledningsvis sin identitet utan såg bara till att människor följde honom. Det här var naturligtvis inte bara ett uttryck för ödmjukhet från Guds sida, utan det var också så som Gud verkade i köttet. Han kunde bara arbeta på detta sätt, för människan hade ingen möjlighet att känna igen honom med blotta ögat. Och även om människan hade känt igen honom skulle hon inte ha kunnat hjälpa honom i hans arbete. För övrigt blev han inte kött i syfte att få människan att lära känna hans kött, utan för att verka och fullgöra sin gärning. Därför lade han ingen vikt vid att göra sin identitet offentlig. När han hade fullgjort allt det arbete han hade att göra, blev hela hans identitet och ställning naturligt klar för människan. Den inkarnerade Guden håller tyst och gör aldrig några tillkännagivanden. Han bryr sig varken om människan eller hur människan lyckas med att följa honom, utan jobbar bara på med att fullgöra sin verksamhet och utföra det arbete han har att göra. Ingen kan stå i vägen för hans arbete. När tiden är inne för honom att slutföra sitt arbete kommer det helt visst att slutföras och avslutas och ingen kan bestämma något annat. Det är först när han har lämnat människan efter fullbordat verk som hon kommer att förstå det arbete han gör, men fortfarande inte helt tydligt. Och det kommer att dröja länge innan människan helt och fullt förstår vad som var hans avsikt när han först utförde sitt arbete. Verksamheten under den inkarnerade Gudens tidsålder är med andra ord indelad i två delar. En del består av det arbete som Guds inkarnerade kött utför och de ord som Guds inkarnerade kött talar. När hans kötts verksamhet är helt och hållet fullbordad återstår den andra delen av arbetet som ska utföras av dem som används av den helige Ande. Det är då människan ska göra det som åligger henne, för Gud har redan öppnat upp vägen men människan måste själv gå den. Den inkarnerade Guden utför alltså en del av arbetet och sedan fortsätter den helige Ande och de som används av den helige Ande med detta arbete. Därför måste människan veta vad det arbete som inledningsvis ska utföras av den inkarnerade Guden i den här etappen består av, och hon måste förstå exakt vad betydelsen av att Gud blir kött är och vad det arbete han har att utföra innebär, och inte ställa krav på Gud beroende på vilka krav som ställs på henne. Det är i detta människans missförstånd, uppfattning och – än mer – olydnad ligger.

Gud blir inte kött med intentionen att låta människan lära känna hans kött eller avgöra skillnaderna mellan den inkarnerade Gudens kött och människans; inte heller blir Gud kött för att träna hennes omdömesförmåga och än mindre gör han det i avsikt att låta henne dyrka Guds inkarnerade kött och därigenom bli storligen förhärligad. Inget av detta är Guds ursprungliga avsikt med att bli kött. Inte heller blir Gud kött för att fördöma människan, för att medvetet avslöja henne eller för att försvåra saker för henne. Inget av det här är Guds ursprungliga intention. Varje gång Gud blir kött är det en typ av uppgift som är oundviklig. Det är för sitt större verks och sin större förvaltnings skull som han agerar som han gör, inte av de skäl som människan föreställer sig. Gud kommer till jorden enbart då hans verk kräver det och endast då det är nödvändigt. Han kommer inte till jorden med intentionen att vandra omkring på jorden, utan för att utföra den uppgift han har att utföra. Varför skulle han annars ta på sig en så tung börda och ta sådana risker för att göra detta arbete? Gud blir kött enbart när han måste och alltid med ett unikt syfte. Om syftet bara vore att låta människor få ta en titt på honom och vidga sina vyer skulle han med största säkerhet aldrig komma så försiktigt bland folk. Han kommer till jorden för sin förvaltnings och sitt större verks skull, och för att han ska kunna vinna mer av mänskligheten. Han kommer för att representera tidsåldern, han kommer för att besegra Satan och han klär sig i kött i syfte att besegra Satan. Dessutom kommer han för att lära hela människosläktet att leva sitt liv. Allt det här berör hans förvaltning och det berör arbetet med hela universum. Om Gud blev kött enbart för att låta människan lära känna hans kött och för att öppna folks ögon, varför färdades han då inte till vartenda land? Vore det inte en oerhört enkel sak? Men det gjorde han inte, utan i stället valde han en lämplig plats att slå sig ner på och inleda det arbete han hade att utföra. Enbart detta kött har avsevärd betydelse. Han representerar en hel tidsålder och utför också en hel tidsålders verksamhet; han både avslutar den tidigare tidsåldern och startar den nya. Allt det här är en viktig sak som berör Guds förvaltning, och allt det här är betydelsen av en viss etapp i arbetet som Gud kommer till jorden för att utföra. När Jesus kom till jorden talade han bara en del ord och utförde en del verk; han intresserade sig inte för människans liv och så snart han hade fullbordat sin gärning gav han sig av. När jag i dag har slutat tala och vidarebefordra mina ord till er, och när ni allesamman har förstått, kommer den här etappen i mitt verk att vara avslutad, oavsett hur ert liv kommer att se ut. I framtiden måste det finnas några människor som fortsätter den här etappen i mitt verk och fortsätter att arbeta på jorden i enlighet med dessa ord; det är då människans arbete och människans byggande börjar. Men för närvarande utför Gud bara sitt arbete i syfte att fullgöra sin verksamhet och fullborda ett steg i sitt verk. Gud arbetar inte på samma sätt som människan. Människan tycker om församlingar och offentliga möten och lägger vikt vid ceremonier, medan det som Gud avskyr mest är just människornas församlingar och möten. Gud samtalar och pratar informellt med människan; detta är Guds verk som är exceptionellt fritt och även gör er fria. Däremot avskyr jag i högsta grad att delta i era samlingar, och jag kan omöjligt vänja mig vid ett liv som är så inrutat som ert. Jag tycker extremt illa om regler; de gör människan så ofri att hon blir rädd att röra sig, rädd att prata och rädd att sjunga, och hennes ögon stirrar rakt på en. Jag avskyr verkligen ert sätt att samlas och jag avskyr verkligen stora församlingar. Jag vägrar helt enkelt att samlas med er på detta sätt, för det här sättet att leva får en att känna sig bunden och ni håller fast vid för mycket ceremonier och för många regler. Om ni tilläts leda skulle ni leda alla människor in i reglernas domän, och under ert ledarskap skulle de inte ha någon möjlighet att kasta av sig reglerna; i stället skulle den religiösa atmosfären bara bli ännu intensivare och människans seder skulle bara fortsätta att breda ut sig. En del människor predikar och talar oupphörligt när de församlas och tröttnar aldrig; somliga kan hålla på och predika ett par veckor i sträck. Allt detta som betraktas som stora församlingar och de möten som människor anordnar har inget att göra med ett liv då man äter och dricker, roar sig eller känner andlig frihet. Det är bara möten! Alla era medarbetarmöten, liksom stora och små församlingar, är motbjudande för mig och jag har aldrig haft något intresse av dem. Det här är den princip jag följer i mitt arbete: Jag är inte villig att predika under församlingar, och inte heller vill jag förkunna någonting i en stor offentlig samling och än mindre sammankalla er alla till några dagars speciell konferens. Jag finner det inte trevligt att ni allesamman ska sitta propra och prydliga på en sammankomst; jag avskyr att se er leva inom någon given ceremonis begränsningar, och än mer vägrar jag att själv delta i någon sådan ceremoni. Ju mer ni gör detta, desto mer motbjudande finner jag det. Jag är inte det minsta intresserad av era ceremonier och seder; oavsett hur bra ni utför dem så avskyr jag alltihop. Det är inte det att era arrangemang är opassande eller att ni är för simpla, utan det handlar om att jag avskyr ert sätt att leva och dessutom är jag oförmögen att vänja mig vid det. Ni förstår ingenting av det arbete jag vill utföra. När Jesus på sin tid verkade på en viss plats och avslutade en predikan han hållit där, då tog han med sig sina lärjungar och lämnade staden; när han lämnade folkskarorna tog han med sig några älskade lärjungar och talade med dem om sådant som de måste förstå. Han arbetade ofta på det sättet. Det var sällan som han verkade i stora folkhopar. Om den inkarnerade Guden skulle handla så som ni begär av honom skulle han inte leva som en vanlig människa; han skulle vara tvungen att utföra sitt arbete och tala oavsett om han sitter, står eller går. Han skulle vara tvungen att arbeta oavbrutet och aldrig kunna göra ett avbrott i sin verksamhet, för i så fall skulle han försumma sina plikter. Rimmar det med mänskligt förnuft att ställa sådana krav? Var är er integritet? Begär ni inte för mycket? Har jag behov av att granskas av dig när jag arbetar? Har jag behov av att övervakas av dig när jag fullgör min verksamhet? Jag vet mycket väl vilket arbete jag har att utföra och när jag måste göra det; det är inget som någon annan behöver lägga sig i. Du kanske tycker att jag inte har gjort mycket, men vid det laget är mitt arbete slutfört. Ta till exempel Jesu ord i de fyra evangelierna: Var inte de också begränsade? På den tiden, när Jesus gick in i synagogan och höll en predikan, var han klar efter högst några minuter och när han hade talat färdigt tog han med sig sina lärjungar ut i båten och gav sig av utan någon förklaring. På sin höjd diskuterade de som var i synagogan det hela med varandra, men saken hade inte längre någonting med Jesus att göra. Gud gör bara det arbete som han måste göra och ingenting utöver det. Nu är det många som vill att jag ska prata mer och föreläsa mer, minst flera timmar om dagen. Enligt er uppfattning upphör Gud att vara Gud om han inte talar, och det är bara han som talar som är Gud. Ni är blinda allihop! Ni är kräk allihop! Ni är okunniga ting som saknar vett allihop! Ni har för många föreställningar! Era krav går för långt! Ni är inte mänskliga! Ni förstår över huvud taget inte vad Gud är! Ni tror att alla talare och retoriker är Gud och att vem som helst som är villig att förse er med ord är er fader. Säg mig, alla ni med era ”välformade” anletsdrag och ”ovanliga” yttre, har ni det minsta uns av förnuft kvar? Har ni lärt känna himmelsol än! Ni är som giriga och korrumperade tjänstemän, varenda en av er, så hur skulle ni kunna tänka förnuftigt? Hur skulle ni kunna skilja mellan rätt och fel? Jag har skänkt er mycket, men hur många av er har satt något värde på det? Vem har tagit vara på det helt och hållet? Ni vet inte vem det var som öppnade den väg ni vandrar på idag, så ni fortsätter att ställa krav på mig, ställa dessa löjliga och absurda krav på mig. Rodnar ni inte av skam? Har jag inte talat tillräckligt? Har jag inte gjort tillräckligt? Vem av er kan verkligen värna om mina ord som en skatt? Ni smickrar mig när ni är i min närvaro, men ljuger och bedrar när ni inte är det! Era handlingar är för föraktliga och de äcklar mig! Jag vet att enda anledningen till att ni ber mig att tala och verka är för att glädja era ögon och vidga era vyer, inte för att förvandla era liv. Jag har talat så mycket till er. Era liv borde ha förändrats för länge sedan, så varför fortsätter ni då likafullt att återfalla till ert gamla tillstånd? Kan det vara så att ni har bestulits på mina ord och att ni aldrig tog emot dem? Jag vill ärligt talat inte säga mer till degenererade varelser som ni — det vore bortkastat! Jag vill inte arbeta så mycket till ingen nytta! Ni vill bara vidga era vyer eller låta era ögon njuta, inte vinna liv! Ni bedrar er själva, allesamman! Jag frågar er, hur mycket av det jag har sagt till er ansikte mot ansikte har ni omsatt i praktisk handling? Allt ni gör är att använda knep för att lura andra! Jag avskyr dem bland er som njuter av att titta på som åskådare, och jag finner er nyfikenhet djupt motbjudande. Om ni inte är här för att söka den sanna vägen och inte törstar efter sanningen, då är ni föremål för min avsky! Jag vet att ni lyssnar då jag talar enbart för att tillfredsställa er nyfikenhet eller för att uppfylla ett eller annat av era giriga begär. Ni har inte en tanke på att söka efter sanningen eller att utforska den rätta vägen för att träda in i livet; de här begären existerar helt enkelt inte bland er. Det enda ni gör är att behandla Gud som en leksak som ni studerar och beundrar. Ni har för lite intresse av att söka efter liv, men massor av lust att vara nyfikna! Att förklara livets väg för sådana människor är som att prata till en vägg; jag kan lika gärna låta bli att tala alls! Jag ska säga er en sak: Om ni bara är ute efter att fylla tomrummet i hjärtat, då gör ni bäst i att inte komma till mig! Ni måste lägga vikt vid era liv! Lura inte er själva! Ni gör bäst i att inte låta er nyfikenhet utgöra grundval för era strävanden i livet eller använda den som förevändning för att be mig tala till er. Allt det här är knep som ni är väldigt duktiga på! Jag frågar dig en gång till: Hur mycket av det jag bett dig att ta till dig har du verkligen tagit till dig? Har du förstått allt jag har sagt dig? Har du lyckats omsätta allt i praktisk handling som jag har talat till dig?

Arbetet i varje tidsålder initieras av Gud själv, men ni ska veta att oavsett hur Gud verkar så kommer han inte för att starta någon rörelse, för att hålla specialkonferenser eller för att grunda någon sorts organisation å era vägnar. Han kommer uteslutande för att göra det arbete han har att göra. Hans arbete lider inte under några mänskliga begränsningar. Han gör sitt arbete precis så som han behagar; oavsett vad människan tror eller vet om det så är hans enda intresse att utföra sitt arbete. Sedan världens skapelse fram till i dag har det redan genomförts tre verksetapper; från Jehova till Jesus och från lagens tidsålder till nådens tidsålder har Gud aldrig kallat till någon specialkonferens för människan eller samlat hela människosläktet för att hålla en speciell global arbetskonferens och på så sätt vidga sitt verks domän. Det enda han gör är att genomföra en hel tidsålders inledningsarbete vid en lämplig tidpunkt och på en lämplig plats och därmed starta tidsåldern och visa människorna hur de ska leva sitt liv. Specialkonferenser är samlingar av människor; att samla folk för att fira helger är sådant som människan gör. Gud firar inga helger och dessutom finner han dem motbjudande; han arrangerar inga specialkonferenser och dessutom finner han dem motbjudande. Nu bör du förstå exakt vad det är för arbete som den inkarnerade Guden utför.


Rekommenderad: Herren Jesus återkomst

I Klassiska ord om Guds tre verksstadier för att rädda mänskligheten

1. Hela min förvaltningsplan, en plan som sträcker sig över sextusen år, består av tre skeden, eller tre åldrar: lagens tidsålder i begynnelsen, nådens tidsålder (vilken också är återlösningens tidsålder) samt rikets tidsålder i de sista dagarna. Mitt verk under dessa tre tidsåldrar varierar i innehåll i enlighet med varje tidsålders natur, men i varje skede stämmer det överens med människans behov – eller, för att vara mer exakt, det görs i enlighet med de trick som Satan använder i kriget jag för mot honom. Syftet med mitt verk är att vinna över Satan, manifestera min visdom och allmakt, avslöja alla Satans trick och därmed rädda hela den mänskliga rasen, vilken lever under hans domän. Det är att visa min visdom och allmakt samtidigt som jag avslöjar Satans outhärdliga ohygglighet. Det är också att lära mina skapelser att skilja mellan gott och ont, att veta att jag är härskaren över alla ting, att se tydligt att Satan är mänsklighetens fiende, den lägsta av de lägsta, den onde, och att med fullkomlig säkerhet skilja mellan gott och ont, sanning och falskhet, helighet och smuts, och mellan vad som är fantastiskt och vad som är skamligt. På det här sättet kommer den okunniga mänskligheten att kunna vittna om mig att det inte är jag som fördärvar mänskligheten och att endast jag – skapelsens Herre – kan rädda mänskligheten, kan ge människan saker för hennes glädje. De kommer att inse att jag är alla tings härskare och att Satan bara är en av de varelser som jag skapade och som sedan vände sig emot mig. Min sextusenåriga förvaltningsplan är uppdelad i tre skeden för att uppnå följande effekt: att göra det möjligt för mina skapelser att bli mina vittnen, att förstå min vilja och att veta att jag är sanningen.

Utdrag ur ”Den sanna historien bakom verket under återlösningens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

2. Verkets tre stadier utgör kärnan i Guds hela förvaltning och i dem uttrycks Guds sinnelag och vad han är. De som inte känner till de tre stadierna i Guds verk är oförmögna att inse hur Gud uttrycker sitt sinnelag. De känner inte heller visdomen i Guds verk och de förblir okunniga om de många sätt på vilka han frälser mänskligheten och om hans vilja för hela mänskligheten. Verkets tre stadier är det fullständiga uttrycket för verket med att frälsa mänskligheten. De som inte känner till verkets tre stadier kommer att vara okunniga om de olika metoderna och principerna för den Helige Andes verk; de som bara strikt håller sig till lärosatser som finns kvar från ett av verkets stadier är människor som begränsar Gud till lärosatser och vilkas tro på Gud är vag och osäker. Sådana människor kommer aldrig att erhålla Guds frälsning. Endast de tre stadierna i Guds verk kan tillfullo uttrycka Guds sinnelag i dess helhet och fullständigt uttrycka Guds avsikt att frälsa hela mänskligheten och hela processen med mänsklighetens frälsning. Detta är bevis på att han har besegrat Satan och vunnit mänskligheten, det är bevis på Guds seger och uttrycket för Guds hela sinnelag.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

3. Inget enskilt av de tre stadierna kan hållas upp som den enda visionen som hela mänskligheten måste känna till, för frälsningsverkets helhet är de tre stadierna av verket, inte ett enskilt stadium bland dem. Så länge frälsningsverket inte har genomförts kommer inte Guds förvaltning att kunna avslutas helt. Guds vara, sinnelag och visdom uttrycks i frälsningsverkets helhet och avslöjades inte för människan alldeles i början utan har uttryckts gradvis i frälsningsverket. Varje stadium av frälsningsverket uttrycker en del av Guds sinnelag och en del av hans vara; varje stadium av verket kan inte direkt och fullständigt uttrycka hela Guds vara. Följaktligen kan frälsningsverket bara avslutas fullständigt efter att verkets tre stadier har fullbordats, så människans kunskap om Guds helhet är oskiljaktig från de tre stadierna i Guds verk. Vad människan erhåller från ett stadium av verket är enbart det Guds sinnelag som uttrycks i en enda del av hans verk. Det kan inte representera det sinnelag och vara som uttrycks i stadierna före eller efter. Det är för att verket med att frälsa mänskligheten inte kan slutföras omedelbart under en tidsperiod eller på ett ställe, utan gradvis blir djupare i enlighet med människans utvecklingsnivå vid olika tider och på olika platser. Det är verk som utförs i stadier och inte fullbordas i ett enda stadium. Guds hela visdom kristalliseras därför i tre stadier, snarare än i ett enda stadium. Hela hans vara och visdom framställs i dessa tre stadier, varje stadium omfattar hans vara och är en dokumentation av visdomen i hans verk. Människan bör känna till hela det Guds sinnelag som uttrycks i dessa tre stadier. Allt detta hos Guds vara är av yttersta vikt för hela mänskligheten och om människor inte har denna kunskap när de tillber Gud, då skiljer de inte sig från dem som tillber Buddha. Guds verk bland människor är inte dolt för människan och bör vara känt för dem som tillber Gud. Eftersom Gud har utfört de tre stadierna av frälsningsverket bland människor, bör människan känna till uttrycket för vad han har och är under dessa tre stadier av verket. Detta är vad människan måste göra.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

4. Verkets tre stadier är en dokumentation av hela Guds verk, de är en dokumentation av Guds frälsning av mänskligheten och de är inte några fantasier. Om ni verkligen vill söka kunskap om Guds hela sinnelag, då måste ni känna till de tre stadierna av verket som utförts av Gud, och vad mer är, ni får inte utelämna något stadium. Detta är vad de som strävar efter att lära känna Gud minst måste uppnå. Människan kan inte på egen hand komma fram till en sann kunskap om Gud. Det är inte något som människan själv kan fantisera ihop och inte heller är det konsekvensen av att den Helige Ande är särskilt välvilligt inställd till en person. Det är istället en kunskap som kommer när människan har upplevt Guds verk och det är en kunskap om Gud som bara kommer sedan hon upplevt fakta om Guds verk. En sådan kunskap kan inte uppnås genom en nyck och är inte heller något som kan läras ut. Den är helt relaterad till personlig erfarenhet. Guds frälsning av mänskligheten är kärnan i dessa verkets tre stadier, men frälsningsverket omfattar ändå flera sätt att verka och flera sätt som Guds sinnelag kommer till uttryck på. Detta är det som är svårast för människan att identifiera och svårt för människan att förstå. Särskiljandet av tidsåldrarna, förändringar i Guds verk, förändringar i verkets lokalisering, förändringar i detta verks mottagare och så vidare; allt detta innefattas i verkets tre stadier. Särskilt skillnaden i den Helige Andes sätt att verka, liksom ändringar i Guds sinnelag, bild, namn, identitet eller andra förändringar, är alltsamman en del av verkets tre stadier. Ett stadium kan endast representera en del och är begränsat till en viss omfattning. Det innefattar inte om särskiljandet av tidsåldrarna eller förändringar i Guds verk, och än mindre andra aspekter. Detta är ett helt uppenbart faktum. Verkets tre stadier utgör hela Guds verk med att frälsa mänskligheten. Människan måste känna till Guds verk och Guds sinnelag i frälsningsverket, och utan detta faktum är din kunskap om Gud bara tomma ord, inget annat än en skrivbordskonstruktion.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

5. Från Jehovas verk till Jesu verk, och från Jesu verk till det nuvarande stadiets verk — de här tre stadierna utgör en löpande tråd som omfattar hela skalan av Guds förvaltning, och alltsamman är en enda Andes verk. Sedan världens skapelse har Gud ständigt varit verksam med att förvalta mänskligheten. Han är början och slutet, han är den förste och den siste, och han är den som börjar en tidsålder och den som avslutar tidsåldern. Verkets tre stadier, i olika tider och på olika platser, är omisskännligt en enda Andes verk. Alla dessa som skiljer de här tre stadierna åt är motståndare till Gud. Nu är det nödvändigt för dig att förstå att hela verket, från det första stadiet fram till i dag, är en enda Guds verk, en enda Andes verk. Om den saken kan det inte råda något tvivel.

Utdrag ur ”Visionen av Guds verk (3)” i ”Ordet framträder i köttet”

6. Verket med Guds hela förvaltningsplan utförs personligen av Gud själv. Det första skedet – världens skapelse – utfördes personligen av Gud själv, och om detta inte hade skett, då skulle ingen ha kunnat skapa mänskligheten; det andra skedet var försoningen av hela mänskligheten, och det utfördes också personligen av Gud själv; det tredje skedet säger sig självt: Det finns ett ännu större behov av att slutet på allt Guds verk utförs av Gud själv. Verket att försona, erövra, vinna och göra hela mänskligheten fullkomlig utförs allt igenom personligen av Gud själv. Om han inte personligen utförde detta verk, då skulle hans identitet inte kunna företrädas av människan, eller hans verk utföras av människan. För att besegra Satan, för att vinna mänskligheten, och för att ge människan ett normalt liv på jorden, leder han personligen människan och verkar personligen bland människorna; för hela sin förvaltningsplans skull, och för hela sitt verk, måste han personligen utföra detta verk.

Utdrag ur ”Att återställa människans normala liv och ta henne till ett underbart slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”

7. Verkets tre stadier gjordes av en enda Gud; detta är den största visionen och den enda vägen till att känna Gud. Verkets tre stadier kunde bara ha genomförts av Gud själv; ingen människa kunde utföra sådant verk för hans räkning. Med andra ord kunde endast Gud själv ha gjort sitt eget verk från begynnelsen fram till idag. Även om de tre stadierna i Guds verk har utförts i olika tidsåldrar och på olika platser, och även om verket är annorlunda i varje stadium, är alltsamman ett verk utfört av en enda Gud. Av alla visionerna är denna den största som människan bör känna till och om hon förstår den helt kommer hon att kunna stå fast.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

8. Dagens verk har drivit nådens tidsålders verk framåt; det vill säga, arbetet under hela den sextusenåriga förvaltningsplanen har avancerat. Fastän nådens tidsålder är över har det gjorts framsteg i Guds verk. Varför säger jag om och om igen att verkets nuvarande stadium baserar sig på nådens och lagens tidsålder? Därför att dagens verk är en fortsättning på det verk som utfördes i nådens tidsålder och ett steg framåt jämfört med det som utfördes i lagens tidsålder. De tre etapperna hänger nära samman och varje länk i kedjan är nära sammanfogad med de intilliggande. Varför säger jag också att den här etappen av verket bygger på det som Jesus utförde? Om inte det här stadiet byggde på det verk som Jesus utfört, skulle det krävas en andra korsfästelse i det här stadiet och det föregående stadiets återlösande verk skulle behöva göras om på nytt. Det vore meningslöst. Det är alltså inte så att verket är fullkomligt färdigt, utan att tidsåldern har framskridit och nivån på verket är högre än tidigare. Man kan säga att den här etappen av verket bygger på den grundval som är lagens tidsålder och på den klippa som är Jesu verk. Guds verk byggs upp steg för steg, och det här stadiet är inte någon ny början. Endast kombinationen av de tre verksamhetsstadierna kan anses utgöra den sextusenåriga förvaltningsplanen.

Utdrag ur ”De två inkarnationerna fullbordar inkarnationens betydelse” i ”Ordet framträder i köttet”

9. I människans frälsningsverk har tre skeden utförts, vilket innebär att striden med Satan har delats upp i tre skeden innan Satan fullständigt besegras. Men den inre sanningen hos hela verket med striden mot Satan är att dess effekter åstadkoms genom att skänka nåd till människan, och genom att bli ett syndoffer för människan, förlåta människans synder, erövra människan och göra människan fullkomlig. Striden med Satan består faktiskt inte av att ta till vapen mot Satan, utan av människans frälsning, verkandet med människans liv och förändrandet av människans sinnelag så att hon kan bära vittnesbörd om Gud. Det är så Satan besegras. Satan besegras genom att människans fördärvade sinnelag förändras. När Satan har besegrats, det vill säga när människan har blivit fullständigt frälst, då kommer den utskämde Satan att vara fullständigt bunden, och på så sätt kommer människan att vara fullständigt frälst. Det väsentliga i människans frälsning är alltså striden med Satan, och kriget med Satan återspeglas i första hand i människans frälsning.

Utdrag ur ”De två inkarnationerna fullbordar inkarnationens betydelse” i ”Ordet framträder i köttet”

10. Gud skapade mänskligheten, placerade den på jorden och har lett den fram till idag. Sedan frälste han mänskligheten och tjänade som ett syndoffer för mänskligheten. I slutänden måste han ändå erövra mänskligheten, frälsa mänskligheten fullständigt och återställa den till dess ursprungliga skepnad. Det är det verk som han har varit engagerad i från början till slut – att återställa människan till hennes ursprungliga avbild och hennes ursprungliga skepnad. Han ska grundlägga sitt rike och återställa människans ursprungliga skepnad, vilket innebär att han ska återställa sin auktoritet på jorden och återställa sin auktoritet i hela skapelsen. Människan miste sitt gudfruktiga hjärta efter att ha blivit fördärvad av Satan, miste den funktion som en av Guds skapade varelser bör ha och blev en fiende som var olydig mot Gud. Människan levde under Satans domän och lydde Satans befallningar, så Gud hade inget sätt att verka bland sina skapade varelser och hade än mindre förmåga att väcka rädsla hos sina skapade varelser. Människan skapades av Gud och borde tillbe Gud, men i själva verket vände människan Gud ryggen och tillbad Satan. Satan blev avguden i människans hjärta. På det viset förlorade Gud sin ställning i människans hjärta, vilket betyder att han förlorade meningen med att ha skapat människan, och för att återställa meningen med att ha skapat människan var han tvungen att återställa människans ursprungliga skepnad och befria människan från hennes fördärvade sinnelag. För att kunna återkräva människan från Satan måste han frälsa människan från synden. Endast därigenom kan han successivt återställa människans ursprungliga skepnad och återställa människans ursprungliga funktion och i slutänden återställa sitt rike. Den slutliga tillintetgörelsen av dessa olydnadens söner kommer också att ske för att människan ska kunna tillbe Gud bättre och leva bättre på jorden. Eftersom Gud skapade människan kommer han att göra så att människan tillber honom; eftersom han vill återställa människans ursprungliga funktion kommer han att återställa den helt, utan några besudlanden. Att återställa hans auktoritet innebär att få människan att tillbe honom och få människan att lyda honom. Det innebär att han ska få människan att leva på grund av honom och få hans fiender att förgås till följd av hans auktoritet; det innebär att han ska låta minsta del av sig själv leva kvar bland mänskligheten och utan något motstånd från människan. Det rike som han vill upprätta är hans eget rike. Den mänsklighet som han vill ha är en som tillber honom, en som lyder honom fullt ut och har hans härlighet. Om han inte frälser den fördärvade mänskligheten blir det inget av meningen med att han skapade människan, han kommer inte att ha någon auktoritet bland människor och hans rike kan inte längre existera på jorden. Om han inte tillintetgör de fiender som är olydiga mot honom kommer han inte kunna uppnå sin fullkomliga härlighet, inte heller kunna upprätta sitt rike på jorden. Dessa är symbolerna för fullbordandet av hans verk och symbolerna för fullbordandet av hans stora plan: att totalt tillintetgöra den del av mänskligheten som är olydig mot honom och föra dem som har fulländats in i vila. När mänskligheten har blivit återställd till sin ursprungliga skepnad, när människorna kan fullfölja sina respektive plikter, hålla sig på sin plats och hörsamma alla Guds planer, kommer Gud att ha fått en grupp människor på jorden som tillber honom, och då har han också upprättat ett rike på jorden där man tillber honom. Han kommer att ha en evig seger på jorden och de som motsätter sig honom ska förgås för all evighet. Detta kommer att återställa hans ursprungliga avsikt med att skapa människan; det kommer att återställa hans avsikt med att skapa allt och det kommer också att återställa hans auktoritet på jorden, hans auktoritet bland allt och auktoriteten bland hans fiender. Dessa är symbolerna för hans totala seger. Efter det ska mänskligheten träda in i vila och träda in i en tillvaro enligt det rätta spåret. Gud kommer också att träda in i evig vila med människan och träda in i ett evigt liv som delas av Gud och människan. Orenheten och olydnaden på jorden ska försvinna och likaså klagan på jorden. Inget av det som motsätter sig Gud på jorden kommer att existera. Endast Gud och de människor som han har frälst ska finnas kvar; endast hans skapelse ska finnas kvar.

Utdrag ur ”Gud och människan ska träda in i vila tillsammans” i ”Ordet framträder i köttet”

11. Sådan är Guds förvaltning: att överlåta mänskligheten till Satan – en mänsklighet som inte vet vad Gud är, vad Skaparen är, hur man tillber Gud och varför det är nödvändigt att underkasta sig Gud – och ge Satans fördärv fritt spelrum. Steg för steg återvinner Gud sedan människan ur Satans grepp, tills människan tillber Gud helt och avvisar Satan. Det är Guds förvaltning. Det hela låter som en mytisk berättelse och det verkar förvirrande. Människor tycker att det är som en mytisk berättelse och det beror på att de inte har en aning om hur mycket människan har varit med om de senaste flera tusen åren, än mindre vet de hur många berättelser som har utspelat sig inom rymden av detta universum. Det beror också på att de inte kan greppa den mer häpnadsväckande, mer skrämmande värld som existerar bortom den materiella världen men som deras dödliga ögon hindrar dem från att se. Den ter sig obegriplig för människan och det beror på att människan saknar insikt i betydelsen av Guds frälsning av mänskligheten och betydelsen av Guds förvaltningsverk och inte förstår hur Gud slutligen vill att människosläktet ska vara. Är det en mänsklighet besläktad med Adam och Eva, ofördärvad av Satan? Nej! Syftet med Guds förvaltning är att vinna en grupp människor som tillber Gud och underkastar sig honom. Denna mänsklighet har blivit fördärvat av Satan men ser inte längre Satan som sin far. Den känner igen Satans fula tryne och avvisar det och kommer inför Gud för att godta hans dom och tuktan. Den vet vad som är fult och hur det står i kontrast till det som är heligt, och den känner igen Guds storhet och Satans ondska. En sådan mänsklighet kommer inte längre att arbeta för Satan, eller tillbe Satan, eller avguda Satan. Det beror på att det är en grupp människor som verkligen har vunnits av Gud. Detta är innebörden av Guds förvaltning av mänskligheten. Under Guds förvaltningsverk i denna tid är mänskligheten föremål för Satans fördärv och samtidigt föremål för Guds frälsning, liksom föremålet för Guds och Satans kamp. Samtidigt som Gud uträttar sitt verk återvinner han gradvis människan ur Satans grepp och människan kommer därmed ständigt närmre Gud…

Utdrag ur ”Människan kan endast bli räddad under Guds förvaltning” i ”Ordet framträder i köttet”

12. När verkets tre stadier avslutas kommer det att bildas en grupp med dem som vittnar om Gud, en grupp med dem som känner Gud. Dessa människor kommer alla att känna Gud och vara i stånd att omsätta sanningen i praktiken. De kommer att besitta mänsklighet och förnuft och alla kommer de att känna till de tre stadierna i Guds frälsningsverk. Detta är det verk som slutligen kommer att genomföras och dessa människor är utkristalliseringen av det 6000-åriga förvaltningsverket och det mäktigaste vittnesbördet om Satans slutgiltiga nederlag. De som kan vittna om Gud kommer att kunna ta emot Guds löfte och välsignelse, och de kommer att utgöra den grupp som blir kvar ända till slutet, den grupp som besitter Guds myndighet och vittnar om Gud.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Rekommenderad: Bibeln om den yttersta tiden

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

1. Vad innebär verket att förvalta mänskligheten?

Relevanta ord från Gud:

Verket med att förvalta mänskligheten är uppdelat i tre stadier, vilket innebär att verket med att frälsa mänskligheten är uppdelat i tre stadier. Dessa tre stadier omfattar inte verket med att skapa världen, utan är snarare de tre stadierna av verket under Lagens Tidsålder, Nådens Tidsålder och Rikets Tidsålder. Verket med att skapa världen var verket med att framställa hela mänskligheten. Det var inte verket med att frälsa mänskligheten och har inget samband med verket med att frälsa mänskligheten. När världen skapades hade mänskligheten nämligen inte fördärvats av Satan, så det fanns inget behov av att utföra verket med mänsklighetens frälsning. Verket med att frälsa mänskligheten började först när mänskligheten hade fördärvats av Satan, och följaktligen inleddes även verket med att förvalta mänskligheten först efter det att mänskligheten hade fördärvats. Guds förvaltning av människan började med andra ord som ett resultat av verket med att frälsa mänskligheten och härrör inte ur verket med att skapa världen. Det var först sedan mänskligheten fått ett fördärvat sinnelag som det förvaltande verket kom till, så verket med att förvalta mänskligheten omfattar tre delar, snarare än fyra stadier eller fyra tidsåldrar. Detta är det enda korrekta sättet att hänvisa till Guds förvaltning av mänskligheten. När den sista tidsåldern når sitt slut kommer verket med att förvalta mänskligheten att ha upphört helt. Det förvaltande verkets avslutning innebär att verket med att frälsa hela mänskligheten har slutförts helt och hållet och att mänskligheten har nått sin resas slut. Verket med att förvalta mänskligheten skulle inte existera utan verket med att frälsa hela mänskligheten och inte heller skulle verket bestå av tre stadier. Det var just på grund av mänsklighetens förfall, och för att mänskligheten var i ett så trängande behov av frälsning, som Jehova avslutade världens skapelse och påbörjade Lagens Tidsålders verk. Först då påbörjades verket med att förvalta mänskligheten, vilket innebär att verket med att frälsa mänskligheten påbörjades först då. Att ”förvalta mänskligheten” betyder inte att vägleda den nyskapade mänsklighetens liv på jorden (alltså en mänsklighet som ännu inte hade fördärvats). Snarare är det mänsklighetens frälsning som fördärvats av Satan; det handlar med andra ord om att förvandla denna fördärvade mänsklighet. Detta är innebörden i att förvalta mänskligheten. Verket med att frälsa mänskligheten omfattar inte verket med att skapa världen, så verket med att förvalta mänskligheten omfattar inte verket med att skapa världen, utan omfattar endast tre stadier av verk som är åtskilda från världens skapelse. För att förstå verket med att förvalta mänskligheten är det nödvändigt att känna till historien med verkets tre stadier – det här är vad alla måste vara medvetna om för att kunna bli frälsta.

Utdrag ur ”Att känna till de tre stadierna i Guds verk är vägen till att känna Gud” i ”Ordet framträder i köttet”

Sådan är Guds förvaltning: att överlåta mänskligheten till Satan – en mänsklighet som inte vet vad Gud är, vad Skaparen är, hur man tillber Gud och varför det är nödvändigt att underkasta sig Gud – och ge Satans fördärv fritt spelrum. Steg för steg återvinner Gud sedan människan ur Satans grepp, tills människan tillber Gud helt och avvisar Satan. Det är Guds förvaltning. Det hela låter som en mytisk berättelse och det verkar förvirrande. Människor tycker att det är som en mytisk berättelse och det beror på att de inte har en aning om hur mycket människan har varit med om de senaste flera tusen åren, än mindre vet de hur många berättelser som har utspelat sig inom rymden av detta universum. Det beror också på att de inte kan greppa den mer häpnadsväckande, mer skrämmande värld som existerar bortom den materiella världen men som deras dödliga ögon hindrar dem från att se. Den ter sig obegriplig för människan och det beror på att människan saknar insikt i betydelsen av Guds frälsning av mänskligheten och betydelsen av Guds förvaltningsverk och inte förstår hur Gud slutligen vill att människosläktet ska vara. Är det en mänsklighet besläktad med Adam och Eva, ofördärvad av Satan? Nej! Syftet med Guds förvaltning är att vinna en grupp människor som tillber Gud och underkastar sig honom. Denna mänsklighet har blivit fördärvat av Satan men ser inte längre Satan som sin far. Den känner igen Satans fula tryne och avvisar det och kommer inför Gud för att godta hans dom och tuktan. Den vet vad som är fult och hur det står i kontrast till det som är heligt, och den känner igen Guds storhet och Satans ondska. En sådan mänsklighet kommer inte längre att arbeta för Satan, eller tillbe Satan, eller avguda Satan. Det beror på att det är en grupp människor som verkligen har vunnits av Gud. Detta är innebörden av Guds förvaltning av mänskligheten.

Utdrag ur ”Människan kan endast bli räddad under Guds förvaltning” i ”Ordet framträder i köttet”

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Vad är omvändelse? Hur kan vi verkligen omvända oss?

Av Xiaoyu, USA

År 2020 svepte covid-19-viruset över jorden och försatte världen i panik. Skrämmande var också de väldiga skaror av gräshoppor som svärmade över Afrika. När jorden har drabbats av farsot och hungersnöd har allt fler bland dem som tror på Herren börjat få en känsla av att dagen för Herrens ankomst är nära och att Guds rikes ankomst är nära förestående. Herren Jesus sade en gång: ”Omvänd er, för himmelriket är nära” (Matt 3:2). Detta är vad Herren begär av var och en av oss. Bara om vi verkligen omvänder oss kommer Gud att skydda oss och leda oss till himmelriket före den stora vedermödan. Vad är då sann omvändelse, och hur kan vi nå den?

Innebär ett gott uppförande sann omvändelse?

På tal om omvändelse säger många som tror på Herren: ”Nu när vi tror på Herren svär och slåss vi inte, vi är toleranta och tålmodiga mot andra, vi ber ofta och bekänner våra synder inför Herren, vi arbetar och uppoffrar oss för Herren och vi förnekar inte ens Herrens namn ens när vi har satts i fängelse. Detta goda uppförande bevisar att vi verkligen har gjort omvändelse. När Herren återvänder ska vi träda in i himmelriket med honom.” När vi börjat tro på Herren lade vi bort våra onda vanor; vi blev ödmjuka och toleranta, vi hjälpte andra och vi kunde ge upp saker och uppoffra oss för att sprida evangeliet och vittna om Herren. Det inträffade verkligen en del förändringar i vårt uppförande, men det är obestridligt att vi inte har gjort oss av med syndens bojor och fortfarande ofta lever mitt bland synden, oförmögna att fly undan. När människor till exempel säger något sårande till oss som inte inkräktar på våra primära intressen, kan vi ha överseende och avstå från att ställa dem till svars. Men när någon säger något som skadar vår prestige eller status och förödmjukar oss, säger vi kanske något kritiskt om den personen, vi hyser agg och har förutfattade meningar om personen i våra hjärtan och vi kan rentav fundera på att hämnas. I många sammanhang avslöjar våra hjärtan onda tankar även om det kan verka som om vi inte handlar särskilt ondskefullt. Ibland kan vi vara överseende och ha självkontroll under en tid, men i det ögonblick som det blir för mycket för oss är vi ändå benägna att handla ondskefullt. När sådant blottläggs och manifesteras i oss och vi fortfarande behöver fly syndens bojor, kan man då säga att vi verkligen har omvänt oss?

Låt oss läsa ett avsnintt av Guds ord: ”Förändringar som inskränker sig till uppförandet är ohållbara. Om människors livssinnelag inte förändras, kommer förr eller senare deras ondskefulla sida att visa sig. Eftersom källan till deras beteendeförändringar är brinnande nit, för stunden parad med viss inverkan av den Helige Ande, är det mycket lätt för dem att bli entusiastiska eller visa vänlighet under en tid. Som de icke-troende säger, ’att göra en god gärning är lätt, det svåra är att göra goda gärningar under en hel livstid’. Människor är oförmögna att göra goda gärningar under hela sitt liv. Deras beteende styrs av livet; såsom deras liv är, så är deras beteende, och endast det som uppenbaras naturligt representerar livet och en människas natur. Det som är falskt kan inte bestå. När Gud verkar för att frälsa människan är det inte för att pryda henne med gott uppförande – Guds verk syftar till att förändra människors sinnelag, att låta dem återfödas i nya människor … Att uppföra sig väl är inte samma sak som att lyda Gud, än mindre innebär det att vara förenlig med Kristus. Förändringar i uppförande baseras på lärosatser och föds av brinnande nit – de baseras inte på sann kunskap om Gud eller på sanningen, än mindre vilar de på den Helige Andes ledning. Även om det finns tillfällen när en del av människors handlingar styrs av den Helige Ande, är detta inte ett uttryck för livet, än mindre är det samma sak som att känna Gud; hur gott en människas uppförande än är, så bevisar det inte att hon lyder Gud eller att hon omsätter sanningen i praktiken. Beteendeförändringar är tillfälliga illusioner, de är en manifestation av nit, och de är inte ett uttryck för livet” (”Skillnaden mellan yttre förändringar och förändringar i sinnelag” i Uppteckningar av Kristi tal).

Guds ord visar oss att även om vårt uppförande förbättrats sedan vi börjat tro på Gud betyder det inte att vårt livssinnelag har förändrats. Gott uppförande är mestadels ett resultat av brinnande nit, det är ett uppförande som bygger på lärosatser och regler, eller också är det handlingar som uppkommer under påverkan av den helige Ande. Det beror inte på att vi förstår sanningen, inte för att vi har lärt känna Gud och det är inte ett beteende som kommer sig naturligt ur en önskan att behaga och älska Gud. Vi har fördärvats av Satan i tusentals år, vi är på alla sätt fyllda av ett sataniskt fördärvat sinnelag – arrogans, fåfänga, själviskhet, tarvlighet, falskhet och slughet. Även om vi kanske kan hålla oss till vissa regler och verka fromma på ytan kommer detta inte att hålla i sig länge om dessa sinnelag lämnas utan åtgärd, och när vi möter något obehagligt kan vi inte låta bli att synda. När vi behärskas av vår arroganta och fåfänga sataniska natur försöker vi till exempel alltid få andra att hylla oss och när andra inte gör som vi säger brusar vi upp och och börjar läxa upp dem. Styrda av vår själviska natur gör vi allt i vårt eget intresse; när allt flyter på bra hemma är vi villiga att ge upp saker och uppoffra oss för Gud och vi kan uthärda vilken påfrestning som helst. Men när vi drabbas av olycka anklagar vi Gud för att inte skydda oss. Vi kanske till och med börjar sörja över det vi har lämnat och överväga att svika Gud. Ibland observerar vi handlingar av bröder och systrar i kyrkan som uppenbart kränker Guds läror och till och med är skadliga för kyrkans intressen, och vi borde säga något till dem. Men, påverkade av sådana sataniska livsfilosofier som ”att hålla tyst om goda vänners fel leder till lång och god vänskap” och ”ju mindre besvär desto bättre”, håller vi tyst och föredrar att offra kyrkans intressen för att upprätthålla vår relation till dem. Listan kan göras lång. Detta visar att om våra fördärvade sinnelag lämnas utan åtgärd, kan vi inte praktisera sanningen eller lyda Gud och vi kan till och med sätta oss upp mot honom. Ta fariséerna för tvåtusen år sedan till exempel. Utåt verkade de inte göra något ont. De reste vida omkring och spred evangeliet och förklarade ofta skrifterna för människorna och lärde dem att lyda lagen. Mycket av deras beteende var gott, men när Herren Jesus framträdde och började sitt verk, kallades han inte för Messias eftersom han verkade så normal och vanlig till det yttre, och eftersom allt hos honom gick stick i stäv med deras föreställningar blottlades deras arroganta och fåfänga sataniska sinnelag. De fördömde och smädade skändligen Herren Jesus, de fäste inget avseende vid huruvida det budskap som Herren Jesus gav uttryck för var sanningen, de satte sig över honom oberoende av hur många tecken och under han utförde och slutligen konspirerade de med de romerska myndigheterna för att korsfästa Herren Jesus.

Ovanstående visar att även om det kan inträffa förändringar i vårt yttre beteende kommer vi fortfarande att styras av vårt sataniskt fördärvade sinnelag och vara benägna att begå synd och sätta oss upp mot Gud när som helst. Sådana människor har inte heller gjort sann omvändelse och är i grunden okvalificerade att träda in i himmelriket. Precis som det står i Bibeln: ”Var och en som begår synd är syndens slav. Slaven blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid” (Joh 8:34-35).

Vad är sann omvändelse?

Vad är då sann omvändelse? Bibeln berättar: ”Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och komma in genom portarna till staden” (Upp 22:14). ”Så skall ni nu vara heliga, för jag är helig” (3 Mos 11:45). Gud är helig. Han avskyr människornas synder, och därför är normen för sann omvändelse när människornas olika sataniska sinnelag – arrogans, fåfänga, själviskhet, tarvlighet, falskhet och slughet – har renats och förändrats, när de praktiserar Guds ord oberoende av var de befinner sig, när de inte längre begår synd eller sätter sig upp mot Gud utan i sanning lyder och vördar Gud och när de fullständigt har vunnits av Gud. Endast sådana människor har gjort sann omvändelse.

Varför vi inte har nått sann omvändelse i vår tro på Herren

En del människor frågar kanske: ”Hur kommer det sig att vi har accepterat Herrens återlösning och har fått våra synder förlåtna men ändå är oförmögna att nå sann omvändelse?” Detta beror huvudsakligen på att i nådens tidsålder var det Herren Jesus som utförde återlösningsverket, vilket inte handlade om att ändra människornas fördärvade sinnelag. Låt oss läsa ett annat avsnitt av Guds ord: ”Även om Jesus utförde mycket arbete bland människorna, fullbordade han bara hela mänsklighetens återlösning och blev människans syndoffer; han befriade inte människan från hela hennes fördärvade sinnelag. Att rädda människan helt och hållet från Satans inflytande krävde inte bara att Jesus blev syndoffret och tog på sig människans synder, utan det krävde också att Gud utförde ännu större verk för att befria människan fullständigt från hennes sataniskt fördärvade sinnelag” (Förord till ”Ordet framträder i köttet”). Detta talar om för oss att i nådens tidsålder utförde Herren Jesus bara arbetet med mänsklighetens återlösning, som resulterade i att människorna bekände sina synder och omvände sig. Som en del av återlösningsverket beskrev Herren Jesus vägen till omvändelse, han lärde människorna hur de skulle bekänna sina synder och omvända sig, att bära korset och följa Herren. Så de måste också älska andra som de älskar sig själva, de måste vara ödmjuka, tålmodiga och toleranta samt förlåta människor sjuttio gånger sju gånger och så vidare. Allt detta var krav på människorna som byggde på deras mognad vid den tiden; när människorna syndade kom de inför Herren Jesus för att bekänna sina synder och omvända sig, deras synder förläts dem och de fick tillåtelse att komma inför Gud och fortsätta att tillbe honom. Allt som uttrycktes av Herren Jesus var sanningar som kunde förstås av folket på den tiden. Men i detta ingick inte att förändra människornas sinnelag, så oavsett hur mycket vi än läser Bibeln, hur vi bekänner våra synder och omvänder oss eller hur vi övervinner oss själva förblir vi oförmögna att befria oss från synden och nå sann omvändelse.

Hur man når sann omvändelse

Hur kan vi då nå sann omvändelse? Herren Jesus profeterade: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte ta emot det nu. Men när han, sanningens Ande, kommer, ska han leda er till hela sanningen; för han skall inte tala av sig själv, utan vadhelst han hör skall han tala; och han skall visa er vad som skall ske” (Joh 16:12–13). ”Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har en som dömer honom; det ord som jag har talat ska döma honom på den sista dagen” (Joh 12.48). ”Helga dem genom din sanning: Ditt ord är sanning” (Joh 17:17). Dessa ord visar oss att på grund av att människornas mognad på den tiden var så låg uttryckte Herren Jesus under nådens tidsålder inte alltför många sanningar eller visade oss hur vi skulle förvandla vår sataniska natur. Därför förutsade Herren att han skulle återvända, att han skulle uttrycka fler och högre sanningar och att han skulle döma och rena människan och se till att vi kunde befria oss fullständigt från syndens bojor och bli rentvådda och förändrade; och det är bara genom att acceptera att vi blir dömda och renade vid Herrens återkomst som vi kan nå sann omvändelse.

I dag har Herren Jesus återkommit: Han är den inkarnerade Allsmäktige Gud. Med Herren Jesu återlösningsverk som grund har Allsmäktige Gud utfört domens verk med början i Guds hus, han har uttryckt alla sanningar som är nödvändiga för mänsklighetens frälsning och han har kommit för att döma, rena och göra dem fullkomliga som accepterar hans frälsning i de sista dagarna. Allsmäktige Gud säger: ”Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekera hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar, så som människans plikt, hur människan ska lyda Gud, hur människan ska vara lojal mot Gud, hur människan bör leva ut den vanliga mänskligheten, liksom Guds visdom och sinnelag och så vidare. De orden är alla riktade mot människans väsen och hennes fördärvade sinnelag. I synnerhet talas de ord som blottar hur människan avvisar Gud om hur människan är ett förkroppsligande av Satan och en fientlig kraft mot Gud. När Gud tar sig an domens verk klarlägger han helt enkelt inte människans natur med ett fåtal ord; han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast metoder av det slaget anses vara dom, endast genom dom av det slaget kan människan bli kuvad och grundligt övertygad till underkastelse under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de mysterier som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sin egen fördärvade substans och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom” (”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”).

När Allsmäktige Gud uttrycker sanningen och utför sitt verk med att döma och rena människan i de sista dagarna, berättar han inte bara om flera sätt att praktisera omvändelse på, utan han uttrycker domsord, blottlägger vår natur och vårt väsen, som trotsar och sätter sig upp mot Gud, och han avslöjar sanningen om vårt fördärv; Han förser oss med olika sanningar, såsom hur man är ärlig, hur man lyder Gud, hur man älskar Gud och så vidare, och ger oss därigenom ett handlingssätt i allt som vi råkar ut för. Genom att uppleva domen i Guds ord kommer vi gradvis att inse hur djupt vi har sjunkit i Satans fördärv och att vår natur och våra väsen är fyllda med sataniska sinnelag av arrogans och självgodhet, själviskhet och tarvlighet, falskhet och slughet. När vi lever på detta sätt finns det inget mänskligt i det vi lever ut, vi är avskyvärda för andra och dessutom är vi avskyvärda och vämjeliga för Gud. I Guds domsord ser vi att vi är tarvliga och ondskefulla, ovärdiga att leva inför Gud, och först då börjar vi avsky våra synder och nära en önskan att omvända oss. Samtidigt lär vi känna Guds rättfärdiga sinnelag som inte tolererar några överträdelser, och om vi inte praktiserar sanningen kommer vi säkerligen att föraktas och förkastas av Gud. Först då föds gudsfruktan i oss, vi börjar överge köttet och praktisera sanningen, vi når gradvis en viss lydnad mot Gud och vi gör inte längre uppror och sätter oss upp mot Gud.

När vi upplever Guds dom och tuktan undflyr vi synden helt och fullt, vi är inte längre bundna av vår sataniska natur och vi är fria att praktisera Guds ord och lyda och tillbe honom. Först då kan vi i sanning sägas ha omvänt och ändrat oss och först då får vi tillåtelse att träda in i himmelriket. Att accepera Guds domsverk i de sista dagarna är helt klart det enda sättet att nå sann omvändelse och förändring. Vid det här laget är jag övertygad om att ni har börjat se vägen till att nå sann omvändelse – så vilka val ska vi göra nu?

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Välkommen till min plattform! Även om vi har fått förlåtelse för våra synder genom vår tro, fastnar vi i synder och saknar förmåga att frigöras. Bibeln säger "ty utan helgelse får ingen se Herren." Kan de som ofta syndar gå in i Guds rike? Hur kan vi bli av med syndens slaveri och bli renade att gå i himmelriket? Vi kommer att besvara dina frågor via Messenger, klicka på länken för att gå med i chatten när som helst!

Kontakta oss

Kontakta oss via Messenger

Kristen sång - Bryt dig loss från föreställningar om nationalitet och etnicitet för att söka Guds framträdande

Kristen sång - Bryt dig loss från föreställningar om nationalitet och etnicitet för att söka Guds framträdande

I 
Oavsett vilken nationalitet du har,
så ska du stiga ur den gå utöver dig själv och den du är.
Du ska stiga ur den.
Gå utanför dina gränser och se Guds verk
ur en skapad varelses perspektiv.
Följaktligen skall du inte sätta begränsningar på Guds fotspår.
Bryt genom, bryt genom dina idéer om nationalitet och etnicitet
för att söka Guds framträdande.
Då blir du inte begränsad av dina egna föreställningar,
och då blir du berättigad att välkomna Guds framträdande.
I annat fall kommer du alltid att befinna dig i mörkret,
och kommer aldrig att erfara Guds erkännande.
Sök Guds framträdande!
Sök Guds framträdande!

II
För idag uppfattar många människor det som omöjligt
att Gud kommer att framträda i ett visst land eller en viss nation.
Hur outgrundlig är inte betydelsen av Guds verk
och hur viktigt är inte Guds framträdande!
Hur skulle det kunna mätas med människans föreställning och tankar?
Bryt genom, bryt genom dina idéer om nationalitet och etnicitet
för att söka Guds framträdande.
Då blir du inte begränsad av dina egna föreställningar,
och då blir du berättigad att välkomna Guds framträdande.
I annat fall kommer du alltid att befinna dig i mörkret,
och kommer aldrig att erfara Guds erkännande.
Sök Guds framträdande!
Sök Guds framträdande!

III 
Gud är människosläktets Gud som inte ägs av någon nation.
Han utför sitt verk som planerat utan att begränsas av någon form eller nation.
Kanske har du aldrig kunnat föreställa dig denna form,
eller kanske har du en förnekande inställning till den,
eller kanske framträder Gud
bland det folk som är det mest förtappade på jorden.
Men Gud har sin vishet.
Med sin makt och genom sin sanning och sitt sinnelag
har han förvärvat en skara människor  som är av samma sinne som han.
Och han har förvärvat en grupp människor som han ville forma:
en grupp erövrad av honom,
som uthärdar plågsamma prövningar och all slags förföljelse
och som kan följa honom ända till slutet.
Bryt genom, bryt genom dina idéer om nationalitet och etnicitet
för att söka Guds framträdande.
Då blir du inte begränsad av dina egna föreställningar,
och då blir du berättigad att välkomna Guds framträdande.
I annat fall kommer du alltid att befinna dig i mörkret,
och kommer aldrig att erfara Guds erkännande.
Sök Guds framträdande!
Sök Guds framträdande!
Sök Guds framträdande!

ur ”Följ Lammet och sjung nya sånger”

Rekommenderad: Gospellåtar